jawna

Jag måste nog vara världssämst på att vara singel. Uppenbarligen så fattar jag inte hur man tar vara på singeltiden. Hångla, vad fan är det?

 

I sommar jag har iaf försökt ta tag i flörtandet lite mer och trösta mitt lessna hjärta, och med små steg börja släppa pojken som ofrivilligt har satt mig i någon jävla trans. Jag började gå på små fikadejter och promenader med nya pojkar för att se om det finns någon mer vars blick förstelnar mig och får mig att stänga ute alla andra sinnen för två sekunder och bara se de där vackra, bruna ögonen. Det var spännande till en början men det blev snabbt totalt ointressant igen. Och nu har han tagit över mina drömmar också. Hittills har nattsömnen varit den enda tiden på dygnet då jag har kunnat släppa honom ur tankarna för några timmar. Det suger att vara så hopplöst och olyckligt förälskad, och att det har pågått så länge. Men det är bara att bita ihop och för femhundrade gången försöka gå vidare igen. Jag förstår inte ens hur jag har hamnat här, det är helt ologiskt det jag känner för den här människan. Jag kan väl trösta mig med att den här fantasin har börjat kännas allt mer avlägsen på senaste tiden. Snart är det förhoppningsvis bara en otydlig känsla kvar som jag inte längre kan koppla ihop med något verkligt..