ska ni ge mig jobb elläää?

Helluu! Jag är hemma igen efter två dagar i L-crown! Imorse, så tidigt som klockan åtta, hade jag en arbetsintervju i Helsingborg. Jag lyckades komma dit 35min för tidigt för att sedan bli 15min försenad... Alltså, fråga inte.... Vad det gäller intervjun så vet jag ärligt inte alls hur det gick. Jag var sist ut att intervjuas av sex personer, så det blir nog en tuff match om det här jobbet.
 
Igårkväll behövde jag förbereda mig inför intervjun, men istället lärde jag mig romerska siffror och att spela poker. Ja, det är först nu vid 25 års ålder som jag äntligen fattar romerska siffror... Jag måste ha varit sjuk den dagen de lärde ut det i skolan?? Jaja. Jag frågade pappa vad han hade svarat på vad som är hans styrkor, "allt som existerar i världen", sa han... Ja, jo, jättebra tips pappa, jag kör den.
 
 
Fruktansvärt trött och frusen imorse + min standard-outfit för "viktiga möten", haha.
  

vaaaad händer?

Okej, jag ska berätta om några händelser de senaste veckorna. Efter att ha fått världens panikattack över plugget för några helger sedan, pga. massa ångest som jag har byggt upp under flera veckor, tog jag beslutet att hoppa av kursen på LU och avbryta mitt CSN-lån. Det finns nog många förklaringar till varför jag har mått skit över det, men det är egentligen bara beslutet att släppa allt som betyder något. Det var en ENORM lättnad att inse att jag inte måste ha det här extra kursbetyget utöver min kandidatexamen, men också lite jobbigt att inte veta när jag kommer ha någon inkomst igen. Jag har alltså ingen som helst inkomst på obestämt tid framöver nu, och det SUGER. Ännu mer för att december är runt hörnet med jul, mellandagsrea och nyår. Wääääääh.....
 
Jag har sökt över tio jobb inom samhällsplanering sedan augusti, men har inte fått napp någonstans. Jag har oroat mig en hel del över det de senaste veckorna, men har försökt tränga undan det. Därför har jag varit mycket i Landskrona och umgåtts med Louise, det har varit det bästa sättet för mig att komma ifrån alla ångestmoment hemma i Malmö. Louise har har räddat mig alltså. Det var dock något som lossnade förra måndagen, och nu har jag en intervju till jobbet som jag blev rekommenderad till plus att jag idag väntar på besked ifall jag går vidare till intervju för en platschefstjänst på en cafékedja. Detta betyder ju inget mer än just vad det är, en intervju och en chans, men det har lyft självförtroendet igen, och jag är taggad på jobbsökandet nu även om detta inte skulle leda till ett jobb. Men ni får hålla tummarna för mig nu alltså..! Jag har nämligen en känsla av att den här måndagen inte är liiika lyckosam.