mailet jag väntat på...

EH, HEJ. Planeringschefen på enheten för strategisk samhällsutveckling i Helsingborg har precis gett mig i uppdrag att utvärdera en strukturplan för fysisk planering som elva kommuner i nordvästra Skåne tillsammans har tagit fram. Tanken var att göra detta som min C-uppsats, MEN utvärderingen sträcker sig långt över den tiden jag har på mig för uppsatsen, vilket betyder att jag inte kan ta ut min examen i år om jag gör detta. Men HUUUUUUUR ska jag kunna tacka nej till det?! Det är ju praktiskt taget ett jobb och jag har chansen att få kontakter och eventuellt en tjänst på ett drömjobb!
 
JAG DÖR, VAD SKA JAG GÖRA?
 
Måste ringa pappa.
 
 
 

min onsdag

HAHA, så jävla kass dag. Väntar hela dagen på ett mail/telefonsamtal som avgör om jag får leva eller inte*. Och under tiden gör jag tre kompletteringar på två uppgifter.... Helt orimligt. Kursansvariga bör strukturera om hela kursen och se över sin förmåga att undervisa, med tanke på att i stort sett alla har fått göra kompletteringar på de olika uppgifterna. Uppenbarligen så fattar vi ingenting.
 
Fick nog för två timmar sedan och tog min pre-workout för att dra till gymmet och avreagera mig. Taggad som fan kommer jag till gymmet - har glömt träningsbyxorna. Någon tant ser min besvikelse och kommenterar det uppenbara. Tror ni hon erbjuder mig sina egna träningskläder? Nä. Så jävla otrevligt. Jag lägger mig i fosterställning och gråter tills någon kallar på gymansvariga som får släpa ut mig därifrån. På vägen ut försöker jag dra av träningsbyxorna på varenda människa jag ser*. Fuck it. Jag drog in på Willys istället, handlade käk och cyklade hem igen. Problemet var bara att min pre-workout verkade för fullt och det stack överallt i huden och ådrorna poppade. Men jag var för hungrig för att dra till gymmet igen så jag tränade lite hemma istället. Äh, besvikelsen.
 
Kollar min telefon och mail igen. Inget svar. Jag står inte ut med denna väntan! Det handlar om hela mitt examensarbete. Ringer den ansvarige, kommer till telefonsvar. Lämnar ett meddelande och påstår mig vara från Hells Angels och hotar med att mörda honom, med praktisk beskrivning av hur det ska gå till och önskar en fortsatt trevlig kväll*. Imorgon kanske... Nu ska jag äta tonfisk, chokladbollar och göra en inköpslista för en eventuell zombieapokalyps i framtiden. Förstår inte varför jag skjuter upp det hela tiden. Hur har er dag varit? Och just det, grattis igen på födelsedagen, Sofie!
 
* viss dramatisering kan förekomma
 

mitt asymmetriska fejs

Jag håller på att uppdatera mitt CV inför jobbsökandet nu och behövde ta ett nytt porträtt. *Djup suck* Jag avskyr närbilder på mitt ansikte. Jag har haft komplex för mitt asymmetriska ansikte sedan barnsben. Nu stör det mig mest när jag ska ta bilder eller när någon tittar på mig för länge. Men ja, det är så jag ser ut, vad göra liksom? (Jag behöver inga komplimanger nu, jag tycker inte att jag är ful, jag önskar bara symmetri). Nu är iaf mitt CV snart komplett. Känns pirrigt!
 
Nu blev bilderna helt kapade här, men jag valde den nere till höger till mitt CV.
Den till vänster kändes lite flörtig? Och den uppe till höger var för allvarlig. Rätt val?