nyårslöften och outfit

Jag brukar nog vanligtvis inte köra med nyårslöften. Allt jag har velat eller vill förändra har jag försökt sätta igång med så snart jag kommit på det, varför ska man vänta på ett nytt år? Jag tänker att om jag inte vill lova mig själv något eller börja förändra i samma stund som jag kommer på det så vill jag nog inte det tillräckligt ändå! Måste jag lova mig själv något inför det kommande året så är det kanske att släppa loss lite mer med kläder och stil. Känner att jag är så himla tråkig och bekväm med vad jag har på mig, medan garderoben svämmar över av massa roligt! Tror dock att jag har nämnt detta flera gånger innan? Haha. Verkar vara ett lätt nyårslöfte att bryta...
 
Juste, min outfit för nyår också! I år firar jag med bästa vännerna som alltid, och vi kör 20-tals tema på partajet! Jag hade planer på att min nyårsklädsel för första gången någonsin skulle vara 100% second hand/återanvänt/superbilligt. Det gick jättebra tills jag blev stressad och köpte halsband och huvudband till fullpris på Glitter i helgen.. Men ja, var väl inte så jättedyrt, men drygt ändå att min plan sprack. Klänningen är från Myrorna och köpt tidigare i år. Fejkpälsen hittade jag på Tradera nyligen. Knappt 200kr för båda. Handskarna och broschen är gammalt shiet som jag redan hade hemma sedan långt tillbaka, och fjäderklämman har jag fått låna av min svägerska!
 
Känns tryggt att jag inte ens har testat min outfit än... Ser snyggt ut på galgen iaf!

åldersnojjig

Alltid ska jag hitta massa skit att tänka på innan jag somnar.. Inatt började jag planera lite i huvudet hur jag ska få ihop allt om jag flyttar till Stockholm nästa höst för att plugga. Det är ju bara två år till, det fixar jag. Två år. Då är jag alltså 27 år gammal när jag äntligen avslutar mina studier. 27??? VA!? Och dääär kom ångesten och paniken. Jag vill inte fortfarande vara en fattig student när jag är TJUGOSJU. Jag har ju byggt upp en framtidsbild i huvudet där jag iaf har köpt min första lägenhet då. Sen allt annat med pojkvän, samboliv, whatever.
 
Jag börjar typ hyperventilera nu när jag tänker på det. Då är det bara tre år till trettio. 
 
Ge mig tillbaka minst två år som jag slösade bort på Espresso House till ingen nytta alls!!! Inga intjänade pengar, inga roliga resor, ingenting. Jag tog medvetet ett sabbatsår efter studenten för att fundera på vad jag vill plugga. Sen började jag plugga kriminologi, insåg att det inte var min grej och hoppade av och jobbade resten av året igen. Sen när jag trodde jag skulle börja plugga stadsplanering kom jag inte in på utbildningen. Därav ännu ett år till ingenting. Tre år... Vaaaaad har jag gjort av mitt liv egentligen???
 
Jag förstår att det inte är någon idé att ångra något, för jag visste inte vad jag ville göra och jag kan inte påverka att jag inte kom in på utbildningen första gången jag sökte. Sen är jag ju allmänt feg inför stora förändringar... Men åren känns så bortkastade nu i efterhand. Frågan är vad jag ska göra NU? Jag ska söka in till mastersprogram, söka jobb och söka kurser de kommande tre månaderna.. Sen får utbildningarna eller jobben avgöra om de vill ha mig eller inte. Nu försöker jag lugna ner mig en stund.