the end

Efter att ha känt varandra i ca 8 år, träffats nästan 3 år, varit tillsammans nästan 2,5 år och bott ihop över 1 år så har Kim och jag gjort slut.

Förstår faktiskt inte hur vi lyckades hålla ihop så länge, vi var raka motsatsen till varandra på alla möjliga plan och sätt, och det var inte"olika på ett kompletterande sätt", utan mer alldeles för olika för att stå ut med varandra. Men vi stod ut, och jag tror det beror på att vi tyckte om varandra så himla mycket trots alla problem.

Nu är det iaf slut.
Kim flyttade ut direkt och åkte till sina föräldrar. Och justeja, vi mår båda bra trots omständigheterna. Jag tror vi båda visste att det här var påväg och att vi inte hör ihop. Jag har väl ändå en klump i magen, för det hela känns så abrupt. Plötsligt sitter jag här helt ensam i lägenheten, allt känns otroligt tomt. Men jag antar att man vänjer sig igen, jag har ju varit singel och bott ensam tidigare! Sen är det väl den biten att Kim har behandlat mig väl, gjort allt för mig och varit en bra pojkvän. Det värmer att tänka på det, och han kommer såklart alltid ha en plats i mitt hjärta.

Nu gäller det bara att återhämta sig och ge sig ut i världen igen. Ekonomiska problem och ett galet singelliv väntar! Jag hoppas jag vänjer mig snabbt och att jag får all den stöd jag behöver.